Sprang på bloggen Conquest idag som hade en hel del bra artiklar om personlig utveckling på ett väldigt praktiskt plan. Bland annat hittar jag en intervju med en annan bloggare, “Du säger väll inte upp dig nu?” – En kille som flyttade till Bali och lever på ett antal webbplatser som drar in pengarna – En modern dröm och klyscha á la “4-hour work week” förverkligad kan man säga.
Hej! Inga uppdateringar på länge, så jag tänkte istället slänga in ett länktips. Någon, som jag från webbadressen gissar, heter Erik har skrivit ner en massa små tankar om att leva. Det är helt klart intressant läsning, speciellt gillar jag hans definition av mognad:
“Att ta göra en otrygg plats till en trygg plats”
Intressant twist, inte sant? Tro mig, det finns mycket matnyttigt där. Läs!
13 February, 2008 – 7:02 pm
Glad alla hjärtans dag på dig kära läsare! (du är kanske en av fem 
. Glöm inte bort vänner och familj, dom förtjänar lite kärlek från dig också…
13 February, 2008 – 6:49 pm
Hej! Jag ville bara säga att småtankar.se nu fungerar också, med å alltså.
25 January, 2008 – 10:01 pm
Något som slagit mig ett par gånger är hur pengafokuserade vi är. Får vi mycket pengar blir vi glada, får vi lite pengar blir vi ledsna. Ofta påverkas känslorna helt oproportionerligt. Säg t.ex. om du hittar 20 kr på marken på väg till jobbet på morgonen, hur glad skulle du bli? Jag vet att jag skulle studsa gatan fram med ett stort leende på läpparna.
Ändå är den där lilla tjugan väl inte så himla speciell? Inget fel med att bli glad för något litet, det är inte så jag menar, men se istället på motsatsen. Säg att du tappar bort samma papperslapp. Visst skulle det vara lite snopet, men jag känner få som skulle få en lika stark negativ känsla av att tappa en peng som att hitta en.
Så vad är det jag då föreslår? Att man ska gå ihop med en kompis och se till att man tappar och sedan hittar varandras pengar? Det borde ju onekligen göra båda gladare än innan? Ja, varför inte? Eller så kan man byta ut pengarna mot något man inte behöver bli av med för att ge, och upprepa experimentet. Som till exempel en kort pratstund eller till och med ett leende, två saker som nästan alltid direkt ger något positivt tillbaka.
Tro mig, det fungerar mycket bättre än tjugolappen
21 December, 2007 – 4:05 pm
The act of quitting, “means not giving up, but moving on; changing direction not beacouse something doesn’t agree with you, but because you don’t agree with something. It’s not a complaint, in other words, but a positive choice, and not a stop in one’s journey, but a step in a better direction. Quitting – whether a job or a habit – means taking a turn so as to be sure you’re still moving in the direction of your dreams.” (Pico Iyer)
Var inte rädd för att sluta. Vad du anser är ett misslyckande eller ett aktivt steg i en bättre riktning, det är helt upp till dig själv. För att misshandla en gammal klyscha: Svenskar är rädda för att misslyckas. Ovanstående citat är ett befriande, och i mitt tycke helt korrekt sätt att se på varför man exempelvis väljer att byta jobb, eller helt enkelt ger sig ut för att prova något nytt…
22 November, 2007 – 8:12 pm
En sak jag lagt märke till när det gäller hälsa är att folk tänker väldigt lika vad gäller vad som är hälsosamt och inte. Det roliga är att det finns stora likheter mellan rökare och veganer. Låt mig förklara:
Tänk dig en skala av olika nyttiga saker, från de som är sämst för dig till det absolut nyttigaste du kan tänka dig. Här är ett kort exempel (fyll gärna på själv):
- Heroin
- Hasch
- Cigaretter
- Snus
- Alkohol
- Kaffe
- Kött
- Grönsaker
Stämmer det med din lista? Det roliga är att de flesta håller med om precis den ordningen, oavsett var på skalan dom själva befinner sig, haschrökare eller kaffedrickare. Vi verkar vara nästan kusligt medvetna om att vissa saker är bättre för oss än andra. Men om vi nu är medvetna om hela skalan, varför koncentrerar vi oss inte på det nyttigaste?
Jag tror att det i mångt och mycket handlar om vad som är socialt accepterat. “Klart du ska ha dig en konjak/kaffe efter maten” hör man fortfarande. Mormor frågar mig fortfarande (efter 10 års idogt nekande), om jag har börjat dricka kaffe ännu. Det andra gör, gör också vi.
Samtidigt så ser vi en förskjutning i vad som är accepterat. Rökförbudet på restauranger ställde till en hel del uppståndelse när det först infördes 1 juni 2005. Nu är det länge sedan jag hörde någon klaga på att dom inte för röka inomhus. En klar förändring i inställning.
Jag tycker att det är värt att fundera på vart vi är på väg. Min gissning är att vi kommer att flytta oss neråt i skalan, och att därför först snus, och sen alkohol börjar ses som nånting fult.
Var på skalan befinner sig du?
2 November, 2007 – 6:31 pm
Det verkar som om det finns otroligt många stressade människor bland oss idag. Vi springer från filofaxbokning till snabblunch, och hinner knappt andas däremellan. Jag är verkligen inget undantag, med alldeles för mycket inbokat… Vad ska man göra?
Jag har funderat lite på det här, och jag tror att grundproblemet i många fall är väldigt enkelt. Det handlar om att andra vet inte om hur mycket du har att göra. Hur löser man det? Well, förklara situationen för dem, och du kommer att bli förvånad över hur många som faktiskt kan tänka sig andra alternativ än att belasta dig ytterligare…
Ovanstående funkar för en massa olika situationer. Det är anledningen till att dina lärare planerar in flera tentor samtidigt, att flera av dina kunder ringer och kräver support samtidigt när du redan har fullt upp. Det är inte säkert att alla förstår eller har möjlighet att vänta, men om dom inte vet att du redan har för mycket att göra har dom ingen anledning att fundera på alternativ. “Det brukar ju alltid fungera”, tänker dom och insisterar.
Ge dem en chans att hjälpa dig planera din tid. I vissa fall är det faktiskt så enkelt, för visst har vi hört om både flyttade tentor och om kunder som klarade av att vänta till imorgon?
